Efter att ha varit hemma med halsont och grym hosta i snart en vecka så började jag bli riktigt trött på det, och började nog känna mig lite, lite bättre. Men då small det till! Akut öroninflammation på fredagskvällen med en smärta som jag nog aldrig upplevt tidigare. Det uppstod ett tryck i örat som inte var av denna värld! Och jag ringde jourcentralen men de kunde bara rekommendera näsdroppar och alvedon, pga mitt tillstånd... suck!
Men vid midnatt inatt fick jag nog och gråtandes ringde jag till akuten. Men vad kunde de göra där? Inget heller typ... men jag fick ett vänligt bemötande och sådant är viktigt när man mår så dåligt. De sa typ samma sak som jourcentralen men att om det blir FÖR outhärdligt så fick jag ringa igen. De satte upp mig på en tid på lördagen.
En halvtimme senare fick jag FÖR ont, men försökte bita ihop ytterligare. Och då kom det, bubblandet och knakandet som tog hål på trumhinnan... och trycket försvann sakta från mitt arma huvud itakt med att blodblandad vätska rann ifrån örat... Jag ringde på nytt till akuten för att kolla om det var normalt att trumhinnan ska gå sönder?! Men jo, det var nog skönt för mig att den hade gjort det för en del kan få gå med den enorma smärta jag beskrev innan i flera dagar... det hade jag aldrig utstått... jag med världens bästa smärttröskel... hi hi...
Idag vid tolv fick vi det bekräftat efter två minuters undersökning av en doktorn som ändå verkade ha full koll på vad han gjorde att - Ja, trumhinnan var spräckt. Jaha, du kan räkna med viss lomhördhet ett tag nu framöver. Penicillin i några dagar och sedan återbesök om tre månader för att se att det läkt ihop ordentligt.
Skönt att få penicillin nu i alla fall så jag blir av med infektionen i kroppen... som faktiskt börjat bli så uttröttande. Och stackars Minimupp som aldrig får vara stilla utan väcks av mitt hostande hela tiden... Fast det kanske är vaggande, var det någon som sa till mig... Jag tror vi får tro på det senare.... Minimupp vaggas av min infektion!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar