I onsdags kände jag att jag haft ganska hög puls från och till under ett par dagar och kontaktade barnmorskan. Hon tyckte givetvis att det skulle kollas upp så iväg från jobbet for jag ner till distriktssköterskan. Väl där konstaterades att trycker var ok (130/82) men att pulsen låg för högt (122). Distriktssköterskan tyckte då att jag skulle kontakta förlossningen så att de skulle veta om detta och få ta vidare beslut om vad jag skulle göra.
Sagt och gjort så ringde jag förlossningen som ville ta ett EKG på mig så jag fick tid upp dit vid 14. Åkte upp till jobbet och jobbade några timmar. Nervös över vad ett EKG skulle visa. Jag packade och packade ner i mina kartonger för tänk om läkaren skulle säga att jag inget mer fick jobba?!
Vid 14 plingade jag på hos förlossningen och blev hänvisad ett litet undersökningsrum. De hade en del att göra den dagen men skulle bara gå och låna en EKG-maskin på en annan avdelning så strax skulle jag få hjälp. Väntan blev lång och efter en timma och en kvart kom en bm in och kollade hur jag syresatte blodet samt min puls. Om den inte låg över 100 skulle vi inte göra EKG. Den låg på 98.... Så jag fick vänta på läkaren. Jaha...
Efter ytterligare en halvtimma kom en ny bm in och hon gjorde en CTG som var jättebra. Bumlingen mådde iaf kanon! Hon tog även trycket som nu låg på 100/65 och en puls som hade vandrat till 112. Då togs beslut om att ett EKG ändå skulle tas. Detta var inget de brukade göra på förlossningen så med hjälp av bruksanvisningar och lathundar lyckades de koppla upp mig. Då låg pulsen på 119. Vi fick fortsätta att invänta läkaren helt enkelt. När han väl kom och lyssnade på hjärtat så kunde han höra hur det ibland slog snabbare och ibland lugnare. Nytt EKG gjordes och då låg pulsen på 85. Strange! Beslut togs att det ändå inte var någon fara men att ett sköldkörtelprov skulle tas vilket skulle ta några dagar innan vi fick svar på. Klockan 18 klev jag ut från förlossningen. Vilken eftermiddag!
Torsdag och fredag jobbade jag på och mådde ganska ok ändå. Kanske var en oro i kombination med stor blodvolym som gjorde att hjärtat skenade lite?
Igårkväll vid kvart i nio ringer dock telefonen och det var läkaren på förlossningen som ville meddela att jag låg lite under det normala på blodprovet. Att han ringde en lördagskväll berodde på att han hade nattjour där då. Bra service känner jag! Detta innebär iaf att jag ska ta vidare prover till veckan för att se tydligare om det är en överproduktion av hormonet eller vad det kan tänkas vara. Skulle det vara så, så har jag kanske fått en förklaring till det jag känt obehag kring med hjärtat under flera års tid med hjärtklappning och så. Återstår alltså att se!
Idag är åter en dag med strålande solsken och man vaknar ju helt lycklig när det är så! Tre jobbdagar kvar innan jag går på föräldraledighet och 19 dagar till beräknad ankomst. Kom ut nu snart älskade bumling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar